MITT PROJEKT
Jag börjar bli klar med mitt lilla projekt, har fått en medhjälpare med en liten sak så man börjar se resultatet ;) jag är riktigt nöjd!! läängtar tills min älskling tar studenten då jag äntligen får ge honom det :) har "arbetat" med hans studentpresent sen i februari kom jag att tänka på häromdagen, gud vad tiden gått snabbt! Det var tur att jag började redan då för detta har verkligen tagit sin tid^^
Det är så roligt för Pontus har verkligen ingen aning vad det kan vara, hihi (a) nu gäller det att passa sig vad man säger dessa två veckorna som är kvar, för det har varit nära ögat ett antal gånger att man försagt sig :s men den filuren är inte så smart så det är lugnt ;p
Igår var vi på stranden och hade en härlig myskväll :) fikade och lyssnade på havets vågar, lovely! Det var verkligen en lyckad kväll. Sedan följde han med mig hem och spenderade natten här. Underbart att vakna upp bredvid en underbar person ;d
Nu ska jag och min gamle far ut på en motorcykelrunda, som jag har längtat efter det! nu är sommaren här!! *happyface* ;D
- jag älskar dig♥
Det är så roligt för Pontus har verkligen ingen aning vad det kan vara, hihi (a) nu gäller det att passa sig vad man säger dessa två veckorna som är kvar, för det har varit nära ögat ett antal gånger att man försagt sig :s men den filuren är inte så smart så det är lugnt ;p
Igår var vi på stranden och hade en härlig myskväll :) fikade och lyssnade på havets vågar, lovely! Det var verkligen en lyckad kväll. Sedan följde han med mig hem och spenderade natten här. Underbart att vakna upp bredvid en underbar person ;d
Nu ska jag och min gamle far ut på en motorcykelrunda, som jag har längtat efter det! nu är sommaren här!! *happyface* ;D
- jag älskar dig♥
HÄRLIGT....
Sitter ute i värmen och gör det bästa av pluggandet :) har madde som sällskap och drömmer mig bort till sommarlovet! ;)
PLUGGHELG...
alltså precis som vanligt! känns verkligen som det är det enda jag gör, kallar inte det ett liv. Har nästan inte tid för något annat...De som säger att estetiska linjen är en lugn linje kan bara vara tyst, för det stämmer definitivt inte! Jag trivs på min linje men lärarna tjatar hela tiden om att vi ska öva,öva,ÖVA så det kan ta kol på en ibland. Speciellt när vi har så mycket annat i andra ämnen också..en aning trött? JA!
Med detta vill jag ha sagt att jag lääääängtar till sommarlovet mer än någon kan förstå xD
Ännu en applåd till mig som precis hjälpt till med tvätten och dammsugat (y) ska strax ta tag i pluggandet om jag lyfter på röva >.< behöver lite hjälp med det just nu ^^
Inget roligt inlägg och ingen rolig helg!
Med detta vill jag ha sagt att jag lääääängtar till sommarlovet mer än någon kan förstå xD
Ännu en applåd till mig som precis hjälpt till med tvätten och dammsugat (y) ska strax ta tag i pluggandet om jag lyfter på röva >.< behöver lite hjälp med det just nu ^^
Inget roligt inlägg och ingen rolig helg!
*KLAPP PÅ AXELN*
Fan vad jag är duktig!!! ^^
Har ett prov på torsdag nästa vecka på typ 60 sidor :o flitig som man är så har man bara 23 (höhö bara^^) sidor kvar att sammanfatta! Har suttit på utrummet 3 timmar i sträck :o men det mest fantastiska är att jag kunnat undvika facebook >.< en applåd till mig får jag säga :p
Nu ska jag iallafall stänga ihop samhällsboken för idag och gå ner och ta en dusch, ikväll blir det gäster som gäller :) inga i min ålder men ändå trevligt! Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och även en härlig söndag.
Kramar från tjejen i tommarp där allt händer (hö.hö.hö) >.<
Har ett prov på torsdag nästa vecka på typ 60 sidor :o flitig som man är så har man bara 23 (höhö bara^^) sidor kvar att sammanfatta! Har suttit på utrummet 3 timmar i sträck :o men det mest fantastiska är att jag kunnat undvika facebook >.< en applåd till mig får jag säga :p
Nu ska jag iallafall stänga ihop samhällsboken för idag och gå ner och ta en dusch, ikväll blir det gäster som gäller :) inga i min ålder men ändå trevligt! Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och även en härlig söndag.
Kramar från tjejen i tommarp där allt händer (hö.hö.hö) >.<
Två helt olika känslor på samma gång
Smsen kommer och kommer, det blir inget slut på det. Hon stressar mig och hon får mig att gå runt och tänka på det varje dag. Jag är förvirrad och osäker! En del säger till mig att jag ska höra av mig till henne om jag nu saknar henne, men de förstår inte hur det är att sakna någon och samtidigt känna ett hat...speciellt inte till ens mamma. Hon kommer alltid vara en del av mig men ingen har rätt till att smälla till någon!! Det är det som får mig att tveka med att höra av mig till henne, just eftersom hon gjorde det otänkbara någonsin mot mig, sin dotter!! Tiden går och jag kommer aldrig fram till ett svar på vad jag ska göra...försöker tänka på vad som är bäst för mig men inte ens det har jag svar på.
Det finns folk i min omgivning som säger att jag är en kämpe och att jag är stark! Att få höra det värmer så fruktansvärt mycket, mer än vad någon kan förstå. Jag har det jobbigt och kan behöva få höra sådant i mellan åt. En del säger att de tycker jag är otroligt stark som inte låter min mamma behandla mig mer på det viset, utan att jag avviker från henne. Och det är sant, jag är stolt över mig själv att jag inte bara accepterade det hon gjorde bara för hon är min mamma, utan jag stack hit till pappa istället och tänkte på mitt eget bästa. Ingen ska behöva känna sig rädd hemma, ingen!
Jag har de mest fantastiska människorna i min omgivning, utan dem hade jag inte klarat mig! De stöttar och tröstar, jag kan inte önska mig något bättre. Kärlek till er ♥
ALLTID VID DIN SIDA
♥
"
Ilskan som uppstår när andra börjar lägga sig i. Relationen mellan mig och min mamma handlar om oss, ingen annan. Ingen har rätt till att komma in i det hela och försöka lösa det hela! Det är redan tillräckligt jobbigt för min del och jag behöver inte ha ännu mer liggandes på mina axlar, det är tillräckligt tungt. Belastningen på mina axlar gör så att jag bryter ihop rätt ofta, vill inte ha det såhär.
Under de senaste dagarna har jag skrivit ihop ett litet sms, men har aldrig tryckt på "skicka" knappen. Där är mycket som hindrar mig från att skicka, men så mycket som får mig att vilja klicka på skicka. Vilket är det rätta att göra? finns där inget/ingen som kan ge mig det rätta svaret? Jag måste veta, vill inte skicka något jag kommer ångra senare, jag är otroligt försiktig.
Hon har förändrats, det är inte samma person längre. Den personen jag kände innan var en fruktansvärt varmhjärtad människa som ville ens bästa. Hennes leende och skratt smittade av sig till alla i rummet och glädjen om henne syntest verkligen. Skämtfull är det rätta ordet för att beskriva henne, hon fick en att skratta så man fick ont i magen. De stunderna jag kommer ihåg när vi skrattar som mest tillsammans är underbara. När man tänker på just de stunderna ler man inombords och man kommer ihåg det som igår. Att få skapa fler minnen och få uppleva fler sådana stunder med henne vill jag mer än gärna göra. Men som fort jag suttit och tänkt på alla dessa underbara minnen så kommer jag tillbaka till verkligheten igen...det är inte så längre. Från ett stort leende till en besvikelse att hon har blivit så som hon är idag...
Det är nu i efterhand som man verkligen inser hur nära vi stod varandra. Den relationen mellan oss var så fruktansvärt stark och kommer aldrig repareras helt. Men det var inte jag som förstörde det...det var hon som bröt allt i bitar och agerade på ett oacceptabelt sätt.
Som jag sagt innan, hennes fel..inte mitt!!
JUST NU
kränger påskägg och ska börja plugga strax! och såhär kommer min fredagskväll se ut, sjukt intressant jag vet^^
Vad hade jag gjort utan er tjejer?
aldrig utan er, aldrig!!
Ni är sååå underbara och sjukt snygga!! :o
Föralltid mina tjejer ♥♥♥
SAKNADEN TAR ÖVER
ett sms till och jag utbrister i tårar!
saknaden blir större & större...
Hon känner inte mig, jag känner inte henne
Hon finns inte där, var är hon? vad gör hon just nu? Vad skrattade hon så hon fick ont i magen till sist? Vad gjorde hon igår? Hur var hennes resa i Egypten? Hur var hennes senaste födelsedag? Vad fick hon när hon fyllde 50år? Hur går det för henne på jobbet? osv...
Jag vet lika lite om min mamma, som hon gör om mig. Jag vet ingenting om henne längre, jag känner inte henne, hon är som en främmande människa. Relationen finns inte och det har den inte funnits nu i 16 månader.
Om jag får veta saker om henne, vilket jag har fått, så är det genom en bakdörr. Förr pratade vi och nästan allt och det var henne jag delade med mig om saker och ting dagligen, nu delar vi inte med oss någonting med varandra. Det är så fruktansvärt jobbigt och tanken att höra av sig kommer upp.
Man funderar vad som kommer hända om jag tar kontakt med henne, vad hon kommer säga, om hon kommer låtsas som ingenting eller ej, hur stämningen kommer vara och massor av andra saker. Jag känner mig svag och stark på samma gång, jag vågar tar kontakt..men nej. Jag är rädd för att riva upp såren igen och bli sårad på nytt. För jag är väl medveten om att jag kommer brista i gråt om vi sätter oss ner och pratar, man springer ifrån den händelsen så länge man orkar, men nån gång kommer händelsen hinna ikapp. Jag vet att det kommer ske nån gång, men jag vill nog inte förstöra allt nu. Humöret kommer sjunka, leendet kommer inte vara där och jag vill ha det sålänge som möjligt.
Om vi nu skulle satt oss ner och prata, visst kan man prata men det kommer sluta med tårar och att man blir arg och så otroligt ledsen. Det kommer inte lösas, gjort är gjort. Det går inte att förändra det förflutna, en lösning kommer ju inte kunna ske på det hela. Hon kan be om förlåtelse och allt det men förändringen kommer inte ske förrän vi har kontakt och hon bevisar för mig att det aldrig kommer hända igen. Men att ha den där kontakten igen kommer bli jobbigt, eftersom det inte kommer vara som förr och det är ju det man vill. Därför kommer det ta hårt på mig!
Mycket tankar men inga tankar på samma gång. Ibland är man full av tankar och skriver hur mycket som helst. Medan andra dagar är man helt tom, man känner ingenting just eftersom hon inte excisterar i mitt längre.
Hon är min mamma, och den kvinnan hon var innan...det var en underbar kvinna det. Jag ser mig själv i hennes förra ja väldigt mycket och det är gör smått ont när man vet att hon inte är den samma längre.
Gunnel Nilsson Landström, saknaden finns där.
Jag vet lika lite om min mamma, som hon gör om mig. Jag vet ingenting om henne längre, jag känner inte henne, hon är som en främmande människa. Relationen finns inte och det har den inte funnits nu i 16 månader.
Om jag får veta saker om henne, vilket jag har fått, så är det genom en bakdörr. Förr pratade vi och nästan allt och det var henne jag delade med mig om saker och ting dagligen, nu delar vi inte med oss någonting med varandra. Det är så fruktansvärt jobbigt och tanken att höra av sig kommer upp.
Man funderar vad som kommer hända om jag tar kontakt med henne, vad hon kommer säga, om hon kommer låtsas som ingenting eller ej, hur stämningen kommer vara och massor av andra saker. Jag känner mig svag och stark på samma gång, jag vågar tar kontakt..men nej. Jag är rädd för att riva upp såren igen och bli sårad på nytt. För jag är väl medveten om att jag kommer brista i gråt om vi sätter oss ner och pratar, man springer ifrån den händelsen så länge man orkar, men nån gång kommer händelsen hinna ikapp. Jag vet att det kommer ske nån gång, men jag vill nog inte förstöra allt nu. Humöret kommer sjunka, leendet kommer inte vara där och jag vill ha det sålänge som möjligt.
Om vi nu skulle satt oss ner och prata, visst kan man prata men det kommer sluta med tårar och att man blir arg och så otroligt ledsen. Det kommer inte lösas, gjort är gjort. Det går inte att förändra det förflutna, en lösning kommer ju inte kunna ske på det hela. Hon kan be om förlåtelse och allt det men förändringen kommer inte ske förrän vi har kontakt och hon bevisar för mig att det aldrig kommer hända igen. Men att ha den där kontakten igen kommer bli jobbigt, eftersom det inte kommer vara som förr och det är ju det man vill. Därför kommer det ta hårt på mig!
Mycket tankar men inga tankar på samma gång. Ibland är man full av tankar och skriver hur mycket som helst. Medan andra dagar är man helt tom, man känner ingenting just eftersom hon inte excisterar i mitt längre.
Hon är min mamma, och den kvinnan hon var innan...det var en underbar kvinna det. Jag ser mig själv i hennes förra ja väldigt mycket och det är gör smått ont när man vet att hon inte är den samma längre.
Gunnel Nilsson Landström, saknaden finns där.
Urrk...
Mycket känslor och tankar...hoppas resten av veckan blir bättre!
Låt denna veckan gå fort, vill ha lov så fruktansvärt mycket!
Låt denna veckan gå fort, vill ha lov så fruktansvärt mycket!
SÖNDAG
En glad tjej!
I CAN´T STOP SMILING WHEN I LOOK AT YOU
DET FINASTE JAG HAR
Killen som får mig att känna mig speciell :-* jag mår så fruktansvärt bra med honom, han förgyller min dag och respekterar mig för den jag är!
- jag älskar dig Pontus Karlsson ♥♥
